Dagen idag har ägnats till att plugga till morgondagens tentor, ska bli kul att se hur det går! Det känns som vanligt bra, men sen är det återigen 50% tolkningsfrågor som det känns. Mitt halsont har försvunnit men jag har hosta och täppt/rinnande näsa. Men det är inte så jobbigt i skolan denna vecka.

Just nu ligger jag i sängen efter att ha utfört mitt träningsprogram. Höll på att skriva träningsvärk, men det ger mig träningsvärk däremot.

Har väldigt ont på övre delen av vaden närmast knävecket efter i fredags hos sjukgymnasten. Hoppas det släpper snart, jag blir så frustrerad av att inte klara av vissa grejer.

Nu är det i alla fall bara lite drygt 3 veckor kvar med kryckorna, sen får jag skicka iväg dem. Om jag inte får andra besked.

Inte nog med att jag blivit förkyld, så har jag haft sjukt ont i benhinnorna och träningsvärk i baksida lår och vad i natt, så min nattsömn var inte bra.

Men tillslut sov jag till 9.30 i alla fall och det är bättre än inget.

Jag var hos sjukgymnasten igår och fick ett nytt träningsprogram, det var i stort sett lika som det förra, men lite mer övningar. Annars så hade jag hittat lårmuskeln och klarar att lyfta på benet.

Har inbokat tid varje vecka nu ett tag framöver.

Nu ska jag se färdigt gladiatorerna.

Hej hej

Kom på att det var 6 dagar igår, eller 7 dagar om man räknar med operationsdagen. Idag är det i alla fall en vecka sen och vid den här tiden hade jag ganska nyligen kommit ner till avdelningen igen.

Jag försöker dra ner på mitt smärtstillande lite grann och det går bra än så länge, jag har inte så ont att jag verkligen behöver något. Det är riktigt skönt :)

Blåmärker breder ut sig...  

Annars så har jag varit i skolan hela dagen, vi hade två tentor och det känns väldigt bra innan dem ska göras och när jag sen får dem framför mig blir jag sinnessjukt förvirrad. Varför måste IATA använda så konstiga formuleringar? Ja ja, så länge jag klarar det är jag nöjd, fast jag har sjukt höga krav på mig själv.

Nu ska jag snart krypa ner i sängen, i morgon ska jag till sjukgymnasten för första gången, det blir kul!

Nu har ännu en dag passerat och mitt ben har börjat vakna till liv. Det hoppar emellanåt och jag får tillbaka mer och mer känsel för varje dag.

Blåmärket kryper neråt hela tiden och just nu är det ungefär 1 x 1,5 dm stort på sidan av vaden. Pryder ganska fint om jag får säga det själv ;) Det är fortfarande svullet, men nu börjar jag ana en knäskål under allt detta och det är lite fint, sen så kliar ju det något alldeles fruktansvärt mycket under plåstrena.

Fick tid för återbesök den 29 februari, 5 veckor och 6 dagar efter OP, dem sa 6 veckor. Bra räknat där det måste jag medge, då kommer jag äntligen ha blivit av med kryckorna och jag längtar så mycket tills jag får börja gå, jag känner redan nu att jag skulle med hjälp av en krycka i alla fall börja gå några steg.

Men blev strikt förbjuden, så det är bäst att lyda läkarens order för tillfället, tror trots allt att det är för mitt eget bästa.

Jag börjar få lite ont i halsen, så nu ska jag krypa ner i sängen och sova. Sova som förövrigt blivit mycket bättre sen jag märkte att jag kan lägga mig på sidan. Det tar ett tag, men det går!

Jag bjuder på bilder när min dator orkar starta sig (hm, jag orkar starta den)

Hej hej

Nu har det gått 4 (5 med op-dagen) dagar. Rörligheten börjar återvända väldigt sakta, men den gör det i alla fall.

Smärtan är till och från lika mycket som förut, men den kommer inte lika ofta längre, vilket är skönt.

Träningen som jag gör går också bra, har noll kraft i vissa situationer men orkar numera lyfta benet när jag ligger ner, men kan fortfarande inte lyfta upp det av egen kraft i sängen.

Gick till skolan idag för första gången, det kändes bra även fast det var jobbigt. Skönt att vi har hiss till övervåningen :)

På fredag ska jag till en sjukgymnast, så får vi se vad hon säger.

Fortsättning följer :)

Mår lite bättre nu, så fort jag kommer upp i sittande ställning så blir det bättre. Men det går bra, jag lever!

Det började med att jag kom till avd 2 på Norrtälje sjukhus klockan 7 i torsdags morse för att skrivas in, fick en säng och hoppa in och duscha i descutan. Håret också, såg ut som ett troll efteråt.

Sen fick jag ligga där i min säng och vänta.. och vänta... och vänta. Fick dropp under tiden och blev flyttad från överbeläggningsplats till egen plats i rum 17.

Sen var det bara att vänta igen, runt halv 1 kom min läkare in för att prata lite grann och jag kände mig väldigt trygg med honom, visste redan då att han kommer göra ett bra arbete. Strax efter 13 blev jag körd upp till operation, sen fick jag ligga där och vänta till typ klockan 14, innan jag fick ta mina sista steg utan att halta in i operationssalen.

Sen höll dem på med en himla massa saker, tog blodtryck och det ena efter det andra. Tillslut skulle jag få sova och det sista jag kommer ihåg var att narkossköterskan sa till mig att jag skulle tänka på något roligt, för då kanske jag skulle drömma om det och sen sa hon hejdå. Och jag somnade, fort.

Mina 2 andra artroskopier jag har gjort, så har jag kommit ihåg när dem väckt mig inne på operation, men inte den här gången. Jag minns verkligen ingenting. Vaknade till vid 17.40 ungefär av att dem skulle flytta mig till ett annat rum, men då hade jag varit på uppvaket i lite drygt 1½ timme redan.

Sov så länge att inte min läkare hann prata med mig innan han gick, så hade ingen aning om hur operationen gått, men jag mådde bra och hade lite sådär lagom ont (mycket morfin och smärtstillande i kroppen) så oroade mig inte så mycket för det.

När jag vaknat lite till så ringde jag mamma och Andreas för att säga att jag vaknat. Efter det stirrade jag på en röd vägg och åt en macka. Mådde lite illa, men det gick bra.

Vid 20 tiden så rullades jag ner på avdelningen igen och mår fortfarande illa. Men dem sa att jag kunde göra det av smärtstillandet, så tänkte inte mer på det.

Förrän min macka kom upp igen vid 22 tiden, det var mindre kul. Fick medel mot illamående genom droppet och så alvedon vid 23, sen sov jag. Vaknade vid 3 och fick morfin, för då hade jag ont igen.

Sen har dem alltid en förmåga att väcka en så tidigt på sjukhus, så vid 5 kom dem och tog tempen, klockan 05.45 så skulle dem putta mig i fingret och halv 8 skulle man vakna. Mmm, tack.

Sen rullade tiden på och vid halv 11 kom en läkare in och pratade. Inte han som opererat eftersom han var ledig, men det var en annan som varit med.

Fick veta att jag bara får stödbelasta på benet i 4 veckor då det ev. kan ha blivit en spricka i knät när dem borrade, men det var inte säkert, för det hade varit svårt att se. Sen var menisken lite mer sargad än vad dem trodde, men ja ja. Kryckor är ju... kul?
Update: Det var brosk som hade lyft på sig i samband med att det borrades, därav fick jag endast markera i 4 veckor. Menisken var även väldigt ärrad efter tidigare ingrepp.

Sen tog dem av bandage och så innan jag skulle få på stödstrumpa och det såg mycket bättre ut än vad jag trodde, visst var det svullet. Men ändå överkomligt.

Jag ska på återbesök om 6 veckor och får veta lite mer då, under tiden får jag göra lätta övningar enligt sjukgymnastens instruktioner utan att belasta benet.

Inlägg kommer framöver om hur det går.

Ps. alla bilder är tagna med min iPhone, därav kvalitén. Ds.

Hej hej 

Det har varit väldigt dött här i bloggen ett tag. Anledningen till det är att jag fick en återbudstid till operation i onsdags. Så operationen skedde i torsdags eftermiddag och sen låg jag kvar över natten och fick komma hem till lunch igår. Sen dess har jag bara legat och vilat. Det tillstötte ev. komplikation och jag får därmed inte mer än stödbelasta mitt ben i 4 v. Kul! Not... Bloggar från mobilen, orkar inte starta datorn. Skriver lite op berättelse när jag blivit piggare :) Hej hej!

Det knakar i hela min kropp, jag är gammal. Puh. Första veckan i skolan är nu avklarad och det var pang på direkt. Ingen rast och ingen ro, men om mindre än 2 månader (6 mars) skriver vi våran IATA examen.

Våran lärare skrämde livet ur oss idag, efter att nästintill försagt sig om det oförberedda provet så lovade hon att vi inte skulle ha det nu på eftermiddagen och när Annelie sen kommer in till efter lunch så håller allas hjärtan på att flyga ut ur kroppen. Men det var ett skämt, inte snällt.

Annars så är jag nog helt frisk nu, känns som det i alla fall och jag har kommit tillbaka till gymmet igen, vilket känns väldigt bra. Dock höll jag på att slå ihjäl mig påväg till gymmet, då det har spöregnat hela dagen och så klarnade det upp och blev minusgrader på kvällen. Det kan bara betyda blixthalka och jag tappade räkningen på gånger som jag höll på att flyga åt pipsvängen, trots att jag gick mycket försiktigt.

Nu ska jag snart sova, jag är väldigt trött efter denna första vecka. I morgon är det självstudier, ska ta igen lite som jag inte hann med under lovet när influensan flög på.

Hej!

Jag vill ut och resa igen! :)