Häromdagen, närmare bestämt i fredags. Så var det 1 år sen jag gjorde min artroskopi och fick veta vad det var för problem med mitt knä. Jag som inte ens tänkt tanken på att det kunde vara korsbandet fick ju årets chock när läkaren kom in före op och började prata om att det kunde vara korsbandet som var problemet.

Trots att jag hade varit hos 2 olika läkare innan, så var det ingen av dem som sa något av att det kunde vara korsbandet.

Nu 1 år senare, så har det gått lite drygt 3 månader sen korsbandsrekonstruktionen och jag har ett knä som jag kan lita på till 110% och är aldrig mer rädd för att det ska vika sig.

En riktig frihetskänsla att kunna gå med känslan av att mitt knä är stabilt, att jag kan gå i snabbt tempo, jag kan böja mig ner, jag kan stå på knä, jag kan stå på huk.

Bilder från förra årets artroskopi.

Där blödde det igenom så mycket att jag fick byta förband en gång. Mina korsbandsförband var det bara en liten liten fläck på. Trots att det var större ingrepp.   

Bild från den 20 januari.

Nu ska jag äta lunch och sen ta mig till gymmet. I kväll ska jag kanske se på 2 klasskompisars fotbollsmatch. Kan bli kul! :)    

Uppdateringen är lite halvkass här emellanåt. Men jag lever och mår bra. Gick i skolan 5 dagar denna vecka, vilket vi inte brukar göra (självstudier på fredagar i vanliga fall) och herregud vad trött jag varit. Nu har vi långledigt fram till onsdag, himla skönt.

Jag ska fördriva tiden med att träna, träna och träna. Är sjukt peppad nu när det går så himla bra. Blir fortfarande så himla fascinerad över att ett knä kan återhämta sig såhär fast dem gör något helt nytt.

Det knakar som sagt ännu, men det är i alla fall ingenting som gör ont och jag hoppas på att det ska försvinna snart.

Har börjat hoppa hopprep nu, vilket jag inte gjort på säkert 6-7 år. Så tekniken var ju lite ringrostig måste jag medge, men det kommer väl snart igen.

Sen har jag också börjat jogga några fler vändor och får fortfarande ingen dålig reaktion från mitt knä, så hoppas att jag vid nästa sjukgymnastbesök för tillåtelse att börja springa lite mer :)

Idag har jag varit inne i Stockholm, sen åkte jag och Andreas ut till Arlanda för att hämta hans föräldrar, syster och systerdotter som varit på Mallorca. Kände mig inte alls ännu mer blek brevid dem.... ;) Men nu är det bara 33 dagar kvar tills vi åker, riktigt skönt!

Nu är jag tillbaka till Norrtälje och tänkte snart sova, jag är helt slut efter turbolektionerna en hel vecka.

Ha en fin helg! :)

Snart är det min tur att bli brun igen, hihi :)

Vaknade alldeles för tidigt i morse och kunde inte somna om, lite trist. Men det blev bättre när jag kom till skolan och fick veta att jag fick passed with distinction på IATA:n. Jag och Malin fick veta det samtidigt och vi både skrek rakt ut. Lycka när det är som bäst!

Lite update om knät: Jag tränar fortfarande på för fullt på gymmet, ska träffa min sjukgymnast den 7e maj för lite uppföljning. Allting känns fortfarande hur bra som helst, har tagit mina första hopp med hopprep och även stegrat jämfotahoppen upp på stepupbräda.

Det knakar litegrann i mitt knä ibland, fast det gör inte ont. Bara att det känns obehagligt.

Summasumarum: Mitt knä mår fantastiskt bra! :)

Hej hej

JAG ÄR SÅ SJUKT GLAD! För jag klarade IATAn.

Hela klassen klarade sig, det är helt fantatiskt!! :D

Grattis oss!! :D

Jag orkar inte, så länge som jag väntat på resultatet och så är Iatan försenad.

Nu är jag lite bitter!

Så istället för att vara det ska jag packa inför helgen, gå till gymmet och sen åka till Stockholm.

Åter på måndag!

Jag är sjukt nervös just nu. Sådär jobbigt nervös att magen vänder sig ut och in.

IATA skickar ut svaren på examen idag (från Kanada, så det kommer väl nu någon gång) till vår lärare, så jag hoppas hoppas hoppas att jag får det i morgon.

Jag är egentligen inte orolig, för på något sätt så tror jag att jag klarat det. Men jag vågar samtidigt inte ropa hej förrän jag är över bäcken så att säga.

Sen ska jag även få svar från en LIA-plats jag sökt i morgon. Ännu värre och ännu mer kramp i magen.

Jag vill verkligen vara där, så hoppas att det går vägen!

Håll alla tummarna för mig vad gäller båda sakerna är ni snälla! :)

Idag har det gått hela 3 månader sen operationen. Det känns nästan som igår på något konstigt sätt, inte att det redan gått 3 månader, men det är skönt att det går framåt.

Jag har den senaste månaden fått göra/börja med:

- Hoppa jämfota hopp (även ökat till hoppa upp på stepbräda - det känns ingenting - helt fantastiskt!)

- Börjat jogga (ökar på med nån "längd" på mattan varje gång - inga känningar där heller)

- Göra bencurl och bensträck fullt ut och jobba excentriskt (bromsa på tillbakavägen)

Inom den kommande veckan ska jag försöka ta mina första hopp med ett hopprep, se hur det går. Men med tanke på att jag inte känt något när jag gjort mina andra hopp, så tror jag att det ska gå bra.

Tycker om att vara i det här stadiet där det händer saker hela tiden.

Som sagt, det stör mig fortfarande det där med att det knäpper till i knävecket.

Sen att baksidan fortfarande är lite svag, jag kan inte göra stretchövningen för framsida lår som tänkt, utan jag får göra på lite andra vis.

Bild 1: 3 månader sedan
Bild 2: Från idag 

De var fredagen den 13de i fredags. Jag klarade mig helt utan incidenter. Igår kändes lite som 1 april när vi vaknade, det hade kommit typ 15 cm snö under natten, så i protest vägrade jag dra upp rullgardinen och låg i sängen hela dagen, såna dagar behöver man ibland! :)

Idag har jag varit på gymmet, körde lite skiten ur mig själv kändes det som, men jag älskar känslan efteråt när man är helt matt i kroppen.

Det enda tråkiga med det är att det drog till i baksidan när jag skulle stretcha, jag vet inte hur jag gjorde men jag tror att jag vred mig konstigt och samtidigt böjde benet och då fick jag krampen deluxe. Aj är det enda jag kan säga,  det var inte den skönaste känslan jag varit med om. Hoppas verkligen baksidan blir bättre snart, så jag slipper oroa mig så mycket för det där.

Annars då... I morgon är det skola igen, vi har GDS-träning och det betyder med andra ord att bara halva klassen är på plats, 3 dagars vecka. Skönt!

inte den mest smickrande bilden på mig, men jag bjuder på det. Lite påminnelse om att det bara är 45 dagar kvar tills det att jag och Andreas åker till Turkiet!