Idag, den 19 januari, är det 1 år sen jag gjorde min korsbandsoperation, ganska så exakt nu (kl 14:48) låg jag på operationsbordet.

Det har varit ett, minst sagt, omtumlande år. Både positivt och negativt. Det har gått upp och ner. Ibland har jag känt ren avsky mot mitt knä och andra dagar (speciellt i början) var jag sjukt imponerad av vad det/jag klarade av.

Nu när det gått 1 år, så är jag fortfarande väldigt nöjd över vilket beslut jag tog. Det vill säga att jag gjorde korsbandsoperationen.

Rehaben var lång, den var stundtals så fruktansvärt tråkig. Men ändå var det nya utmaningar varje dag, för jag skulle bygga upp min styrka i vänster ben helt på nytt. De första 4 veckorna klarade jag inte ens av att lyfta upp mitt ben i sängen utan att hjälpa till med händerna att lyfta.
Allt efter som dagarna gick och jag fick börja göra mer, börja jogga igen och träna hårdare, desto mer säker var jag på att det verkligen var rätt beslut, jag var stabil i mitt knä och det är värt allt.

Nu låter det som om allt varit guld och gröna skogar för mig, men tro mig. Jag har haft mina problem (och har ännu problem, återkommer till det), bland annat med en baksida som strulat och smärta vid löpning.
Dessa problem har jag försökt lösa det på bästa möjliga sätt, baksidan har jag försökt tränat upp och jag har blivit starkare medans löpningen har jag fått börja utföra enbart på mjukt underlag.

Vid min 6 veckors kontroll hos min läkare fick jag veta att jag hade artros i mitt knä, min menisk var ärrbildad men att korsbandet var väldigt bra.
Vid min 6 månaders kontroll (som blev 7 månader pga semestrar) så fick jag veta av läkaren att jag får inte springa mer på asfalt/hårt underlag då det sliter för mycket på mitt knä, mitt korsband är fortfarande väldigt stabilt och knäppande i mitt knä är sånt som kan komma efter operationen.

Efter det så kan man verkligen säga att jag var nöjd, mission completed. Några begränsningar får jag räkna med och det hade jag räknat med. Jag ville trots allt bara få ett knä som var stabilt, vilket jag har fått.

Mina problem då? För det finns såna, som jag sa, allt är inte guld och gröna skogar. Fast det skulle vara drömscenariot. Men en korsbandsoperation är trots allt ett stort ingrepp.

Jag har ännu stora problem med min baksida, gör jag en för hastig böjning på benet, så drar det till ordentligt (har dock blivit så himla mycket vigare efter operationen). Jag har problem med att mitt knä knakar, inte bara knäpper lite, utan det låser sig och knakar till rätt ordentligt när det släpper, ibland gör det även riktigt ont.
När jag är ute och går får jag ont (biverkning av min artros?) och när det är kallt ute får jag ont (biverkning av min artros?).

Något jag är extremt nöjd med förövrigt är mina ärr, eller låt mig säga såhär, något jag är väldigt väldigt nöjd med är mitt stora ärr. Det är så himla fint och det syns knappt, grymt bra jobbat av läkarna där =)

Däremot är mina mindre ärr inte lika fina, dem har däremot tid på sig att blekna bort.

Summa sumarum: Jag har problem. Men den övervägande känslan är att jag bara är nöjd.

Vi raclettegrillade lite häromdagen :)

Hej hopp!
Sitter på bussen påväg mot Västerås för att jobba idag. Försöker samtidigt läsa 2 böcker till skolan men dem är verkligen RIKTIGT sega..

På måndag börjar skolan igen. SISTA terminen, hur sjukt är inte det!? Började inte jag typ.. Nyss? Vi har 6 veckor kvar i skolan, med 4 olika kurser, efter det går vi ut på LIA i 12 veckor. När vi kommer tillbaka är det slutspurt med examensarbetet och opponering.
Sen den 31 maj så är examen. Nu pågår nedräkningen, mindre än 5 månader kvar!! :D

Tänkte skriva en update om knät snart också, om 15 dagar har det gått 1 år(!!) sen operationen. Förstår inte alls vart tiden tar vägen :)

Ha det fint! Hej svejs