Det är rätt tidig morgon och jag är sjukt pigg!
Tur det eftersom jag snart ska till jobbet :)

De senaste 2 veckorna har jag börjat komma ut och springa mer, vilket är hur skönt som helst.
Vet ni vad det bästa är?
Under tiden jag springer känner jag nästan aldrig av mitt knä!
Det även om jag springer i skog eller på lite hårdare underlag. Min läkare sa till mig att jag absolut inte ska springa på asfalt/för hårt underlag om jag får ont. Men sen sista operationen förra året så har det bara blivit bättre!
Jag får fortfarande små hugg ibland om jag råkar vrida knät, men det är i alla fall överkomligt.

Nu är mitt mål att jag ska klara av att springa längre distanser. För än har jag inte utmanat mitt knä alltför mycket.

Vet ni förövrigt en annan sak?
Om 46 dagar också vi till LA! Sjukt kul!

Nu ska jag börja göra ordning mig för jobbet.
Hejsvejs!

Idag har det gått 2 år sen jag opererade mitt korsband. Helt sjukt att det har gått så fort?

Status då? Jo, mitt knä mår helt ok. Efter operationen i maj när jag fick bort min skruv och den där "knölen", så blev det mycket bättre.
Jag klarar numera av att springa, sen att konditionen är helt åt pipan, det hör inte hit ;)

Jag känner däremot av min arthros. Ännu mer nu när det blev vinter och kallt. Men så länge jag håller knät någorlunda varmt så funkar det.

Mitt korsband såg ju i alla fall ut som ett "normalt" och inte konstgjort. Så det betyder ju att jag gjort något bra i rehaben :-)

Fick brev från försäkringsbolaget för några dagar sen.
Jag har, enligt deras bedömning, en nedsatt funktion i mitt knä som uppgår till 6%.
Räknat på basbeloppet så fick jag ut 6% av det. Trodde nog aldrig att det skulle uppgå till så många procent..

Dumma fotboll och dumma knä!

2 år, 7 månader och 9 dagar senare.

Igår när jag satt på praktiken, så gick jag in på mitt konto och såg att jag fått ersättning från försäkringsbolaget.
Dem har nu bedömt graden av min medicinska invaliditet.
Vad den är? Ja, det undrar jag med. För pengarna betalades ut innan beskedet kom på posten.
Jag är väldigt nyfiken på hur dem har bedömt och det ska bli kul att få hem papper (om det nu kommer, men det antar jag).

Var hos min läkare idag. Tanken var att fixa försäkringsintyg. Men det behövde han inte göra. Så anledningen blev istället att jag ville ta reda på varför det hugger och gör ont stundtals.
Vilket renderade i att det blir titthål på nytt (3de gången titthål + 1 korsband) för att ta reda på vad som är knas. Jag protesterade först men ändrade mig när jag pratade med läkaren.
Det här kommer ske i maj, så min förhoppning fram tills dess är att det ska försvinna helt mirakulöst :)
Tänkte bara uppdatera om läget, hoppas på att mitt knä blir bättre snart!

Idag, den 19 januari, är det 1 år sen jag gjorde min korsbandsoperation, ganska så exakt nu (kl 14:48) låg jag på operationsbordet.

Det har varit ett, minst sagt, omtumlande år. Både positivt och negativt. Det har gått upp och ner. Ibland har jag känt ren avsky mot mitt knä och andra dagar (speciellt i början) var jag sjukt imponerad av vad det/jag klarade av.

Nu när det gått 1 år, så är jag fortfarande väldigt nöjd över vilket beslut jag tog. Det vill säga att jag gjorde korsbandsoperationen.

Rehaben var lång, den var stundtals så fruktansvärt tråkig. Men ändå var det nya utmaningar varje dag, för jag skulle bygga upp min styrka i vänster ben helt på nytt. De första 4 veckorna klarade jag inte ens av att lyfta upp mitt ben i sängen utan att hjälpa till med händerna att lyfta.
Allt efter som dagarna gick och jag fick börja göra mer, börja jogga igen och träna hårdare, desto mer säker var jag på att det verkligen var rätt beslut, jag var stabil i mitt knä och det är värt allt.

Nu låter det som om allt varit guld och gröna skogar för mig, men tro mig. Jag har haft mina problem (och har ännu problem, återkommer till det), bland annat med en baksida som strulat och smärta vid löpning.
Dessa problem har jag försökt lösa det på bästa möjliga sätt, baksidan har jag försökt tränat upp och jag har blivit starkare medans löpningen har jag fått börja utföra enbart på mjukt underlag.

Vid min 6 veckors kontroll hos min läkare fick jag veta att jag hade artros i mitt knä, min menisk var ärrbildad men att korsbandet var väldigt bra.
Vid min 6 månaders kontroll (som blev 7 månader pga semestrar) så fick jag veta av läkaren att jag får inte springa mer på asfalt/hårt underlag då det sliter för mycket på mitt knä, mitt korsband är fortfarande väldigt stabilt och knäppande i mitt knä är sånt som kan komma efter operationen.

Efter det så kan man verkligen säga att jag var nöjd, mission completed. Några begränsningar får jag räkna med och det hade jag räknat med. Jag ville trots allt bara få ett knä som var stabilt, vilket jag har fått.

Mina problem då? För det finns såna, som jag sa, allt är inte guld och gröna skogar. Fast det skulle vara drömscenariot. Men en korsbandsoperation är trots allt ett stort ingrepp.

Jag har ännu stora problem med min baksida, gör jag en för hastig böjning på benet, så drar det till ordentligt (har dock blivit så himla mycket vigare efter operationen). Jag har problem med att mitt knä knakar, inte bara knäpper lite, utan det låser sig och knakar till rätt ordentligt när det släpper, ibland gör det även riktigt ont.
När jag är ute och går får jag ont (biverkning av min artros?) och när det är kallt ute får jag ont (biverkning av min artros?).

Något jag är extremt nöjd med förövrigt är mina ärr, eller låt mig säga såhär, något jag är väldigt väldigt nöjd med är mitt stora ärr. Det är så himla fint och det syns knappt, grymt bra jobbat av läkarna där =)

Däremot är mina mindre ärr inte lika fina, dem har däremot tid på sig att blekna bort.

Summa sumarum: Jag har problem. Men den övervägande känslan är att jag bara är nöjd.

Jag har en sån där dag där jag är stel och har ont i knäleden. Vet inte om det är en biverkning av artrosen möjligtvis. Men oavsett vad är det inte skönt.

Hoppas på en bättre dag i morgon!

Snacka om att leva i förnekelse, haha