Jag minns fortfarande den dagen klart, den dagen när knät bara försvann under mig och korsbandet slets av.

Det var sista matchen för säsongen, jag var sjukt taggad. För senast vi hade mött det där laget hade vi spelat så jäkla bra och vi kände att vi verkligen hade en chans (trots att dem var bättre än oss).

Så började matchen, allt gick bra, jag tog löpningar längs kanten och gick in i närkamper stenhårt (lite av min grej..)

Sen kom då situationen, jag sprang mot bollen och hade precis satt ner vänster ben, skulle vika åt sidan när det blev ett motlägg med en motståndare, det gör ju så att bollen försvinner iväg.

Jag vänder mig om snabbt som ögat och knät bara viker sig, på 1 sekund så känner jag att det här är inte bra. Jag minns knappt vad jag sa, men har för mig att jag skrek rakt ut, typ FAN. Eller något liknande.

Hoppar/haltar av planen på ett ben, tårarna börjat spruta. För jag vet att något är fel, men jag försöker intala mig gång efter gång efter gång att det är nog inte så farligt, det här kommer gå över om några timmar.

Min lagkompis (som redan hon hoppade på kryckor efter en knäskada) hjälpte mig att kyla ner benet och lindade det sen. Jag kunde inte fatta att jag hade gjort det igen, så jävla onödigt.

Nu i efterhand är det dumt att tänka en massa "tänk om" , men just där och då så kunde jag inte låta bli.

När jag och Andreas sen åkte därifrån (jag körde bil, tokig som jag var, med djävulsk smärta) så åkte vi till apoteket, köpte lite grejer och sen åkte vi hem.

Jag minns att väl hemma så kände jag på knät och senan i knävecket var fruktansvärt spänd, som en fiolsträng och jag trodde att jag bara hade sträckt senan lite grann, återigen: Det här var absolut inget farligt. Det var mitt mantra, hela tiden, trots att knät svullnade fortare än kvickt och bara blev större.

Som det är i dag vet jag annorlunda, men samtidigt ångrade jag inte att jag inte kollade upp det tidigare. Eftersom jag dagen efter skulle åka iväg till fastlandet i 3 veckor, åka till Malmö och sen Turkiet. Så det var så skönt att försöka slippa tänka på mitt knä.

Samma dag som jag skadade mig.  

Jag har fortfarande inte orken att ta mig till gymmet, jag hostar ännu en del och är lite snuvig. Men febern är borta och jag känner mig pigg, så jag satt mig i alla fall på min cykel i 30 minuter.

Riktigt skönt att få röra på sig igen och knät tyckte nog det också, hoppas jag inte blir sjuk mer nu på länge!

Det sticker rätt mycket i mitt smalben nu för tiden, vid det området där jag inte har någon känsel och jag gissar att det är för att känseln faktiskt är påväg tillbaka.

På måndag hoppas jag vara så pass pigg att jag kan gå till gymmet, håll tummarna! :)

helt random bild från förra sommarens kick-out med jobbet.

Jag påbörjade min hemtenta förut, men fortsätter med den i morgon. Har ingen motivation till det just nu tyvärr, sen tycker jag det är rätt svårt när jag missade dem 2 första dagarna. Men i morgon måste jag göra den och jag vet att sätter jag mig bara ner, så blir det bra.

Tänkte lägga in lite bilder på knät nu, hur ärren ser ut, hur sträckning samt böjning är och jämförelse bild mot förut.

Bild 1 är från första dagen när förbanden plockades.
Bild 2 är från i torsdags.

Bild 1 är tagen några dagar efter operation (lite dålig vinkel)

Bild 2 är tagen idag. Syns skillnad på sträckningen måste jag säga..

Bild 1 är tagen dag 8 (med iPhone, därav svårt att se exakt, men kolla vinkeln i knät)
Bild 2 är tagen idag

Båda mina knän, förutom ärren ser jag inte sån himla stor skillnad längre.

Kommer snart skriva några inlägg från skadedagen och dagarna därefter, mest för min egen skull, så har jag något att kolla tillbaka på sen.           

Jag sov till 10.15 idag. Det är läge att rita ett stort kors i taket för det. Det har inte hänt sen... Ja, jag kan inte ens svara på när det hände senast.

Nu ska jag ta mig i kragen och skriva den där förbenade hemtentan som jag inte har energi till.

Ha en fin fredag! :)

Idag skulle min fina fina morfar fyllt 75 år. Jag saknar honom jättemycket och kan inte förstå att det gått 9 år sen den hemska hemska cancern tog honom ifrån oss.
Jag träffade honom inte mycket på slutet, då han bodde nere på Teneriffa. Men fina fina morfar, du var bäst <3

Grattis på födelsedagen! <3

Min status på knät just nu är sådan: Jag har absolut inga problem längre med att vare sig böja eller sträcka, det tar inte ens emot. Har lika mycket böjning på båda ben (enligt mig själv iaf) och känner verkligen att jag blivit starkare.
Därför är det så synd att jag missar träningen den här veckan.

Mina ärr har läkt ihop riktigt fint och det stora börjar blekna litegrann. Dem skaver litegrann fortfarande när jag har tajta byxor, så har fortfarande tejp på, men utöver det känns det väldigt bra.

Fick boka om mitt besök hos sjukgymnasten i morgon, så ska dit på tisdag istället. Kan absolut inte träna när jag fortfarande är såhär täppt i näsan och jag är så himla trött hela tiden, så förkylningen tar all energi verkligen.

Men summasumarum så känns allting jättebra och i morgon har det gått hela 10 veckor sen operationen, tiden går så himla fort!

Hoppas ni får en fin kväll!

Kan knappt minnas att det sett ut såhär..  

Idag lyckades jag pallra mig till skolan, jag kan absolut inte påstå att jag är frisk. Men jag orkar i alla fall stå på benen och eftersom vi har en sån kort kurs, så gick jag dit. Överlevde dagen i alla fall.

Sista dagen på veckan i morgon, skönt! :)

Jag kände mig piggare i måndags kväll, men när jag vaknade igår kände jag mig helt borta, så då bestämde jag mig för att vara hemma och hela dagen igår var helt fruktansvärd, men tydligen hjälpte nattsömnen, för när jag vakna i morse så kände jag mig nästan pigg.

Hostar fortfarande en del och näsan är mer täppt än vad mt. everest är högt, men äsch då.

Nu ska jag se finalen av Sveriges mästerkock, tjing tjing

söt katt. Saknar Rambo!

Jag hoppas det här var en jävligt intensiv men kort förkylning. Börjar komma tillbaka som människa igen, men natten som var va inte okej. Jag vaknade varannan timme av feberfrossa och hostan från helvetet.

Vilket slutade med att jag började spy, så min natt och början av dagen var inte så kul. Så dagen har tillbringats i sängen och jag har sovit mer än halva dagen och känner mig därför lite piggare nu.

Får se hur det är i morgon, hade varit bra om jag kom iväg till skolan eftersom vi har grupparbete tydligen.

Hej hej