Allt bara snurrar just nu, allt från geografi till tariffer till regler inom branschen och 10000000000 andra saker. Det blir inte bättre för att man stressar upp sig inför examen på tisdag.

Jag tjänar dock inget på att stressa upp mig, så jag ska ta det lugnt, andas och ev. läsa lite i helgen, annars så vet jag att jag kan det här.

I morgon ska jag till sjukgymnasten, jag är riktigt peppad för att köra igång på gymmet och det kommer bli lite som mitt andra hem i ett par månader framöver.

Hoppas ni får en fin kväll! :)

Idag var jag på 6 veckors kontroll hos läkaren, helt galet att det gått så fort! Eller okej, det är 5 veckor och 6 dagar egentligen, men äh. Haha.

I alla fall, allt gick jättebra och efter att han dragit lite i benet och haft sig, så sa han att korsbandet var riktigt stabilt och allt flyter på bra.

Jag fick lite bakläxa på sträckningen, men jag jobbar verkligen på den hela tiden och han trodde att det skulle komma om 2-4 veckor. Böjningen var som det skulle, kunde böja båda benen lika mycket (med lite tvång på vänster).

Så nu ska jag jobba vidare och sen tillbaka på 6 månaders kontroll om lite drygt 5 månader.

Jag är jättenöjd med allt och det sa jag till honom också. Man ska vara snäll :)

Nu ska jag göra några uppgifter till skolan, sen äta lunch!

1. The D day, 19 januari

2. Dagen efter OP

3. 1 vecka efter OP, blåmärket bredde ut sig

4. 3 veckor efter OP, ärret på knät

5. Svullnaden började lägga sig

6. 5 veckor efter op och nytt träningsprogram.

Innan min operation var jag på gymmet 3-5 gånger i veckan, för att se till att ha dem bästa förutsättningarna inför. Så när jag sen fick mitt senaste träningsprogram i fredags så ska de ändå vara relativt enkelt.

Om man inte genomgått en korsbandsoperation vill säga.... För det är helt galet vad man kan bli trött av att göra tåhävningar och så.

Fast jag är en av dem där personerna som faktiskt gillar att få mjölksyra och sedemera träningsvärk. Det betyder ju bara att man faktiskt har gjort något?

Jag är helt slut nu efter kvällens pass och ska snart duscha, för att sen sova. I morgon ska jag tillbaka till skolan, sista hela veckan innan examen. Det är lite läskigt...

Hej hej!

Jag var hos min sjukgymnast nu på morgonen och fick ett nytt träningsprogram. Jag avancerar lite, yeay!

Nu ska jag dit någon gång i veckan som kommer och träna lite med maskiner, får se hur jag ska tajma in det med skolan på bästa sätt. Men det löser sig!

Sen gör jag resten hemma. Det går bra det också! :) Får använda fantasin lite i vad jag ska ha för saker till hjälp.

Annars så kunde jag böja benet 112 grader nu (det bättrar sig) men sträckningen var ungefär samma som förra veckan, jag har mina ups and downs med den, vissa dagar går det jättebra och andra så gör det väldigt ont.

Får mycket beröm för att jag tränar så mycket och verkligen gör det som krävs. För mig är det en självklarhet, för jag vill inte ha gjort den här operationen och sen går det åt pipsvängen.

Förresten tog det 5 veckor från operation tills jag släppte kryckorna, men sen fick jag ju inte belasta dem fyra första veckorna, så när jag väl började gå tog det bara 1 vecka.

På onsdag ska jag på återbesök hos läkaren och på torsdag är det dags för första besöket på friskis! :)

I morgon åker jag in till Stockholm, så uppdatering kommer efter helgen.

Hej hej

När jag gick och la mig igår regnade det så det smattra på fönstrena. Men när jag vakna snöa det nåt alldeles fruktansvärt. Vilket gjorde mig måttligt deprimerad då jag trodde jag skulle få kasta kryckorna i morse.

Gick dock med dem till skolan och går nu helt utan inomhus, det är jobbigt på morgonen när jag är stel, men ju längre dagen går desto mer uppmjukad blir jag.

Nu på eftermiddagen när vi haft våran sista tenta under IATA-perioden (förövrigt hade jag årets slarvfel på geografin, nu måste jag läsa ordentligt i framtiden!) och när jag kom ut så lyste solen och det var nästintill bart på vägen, så då bestämde jag mig för att gå utan kryckor och det var så skönt!

Så länge det fortsätter såhär (man ser till och med grönt gräs) så klarar jag mig utan dem, trots att jag ännu haltar lite.

I morgon ska jag tillbaka till sjukgymnasten igen, det blir bra!

Hej hej

Jag hade gissat på den 28 februari, men i morse föddes det en liten prinsessa! Sjukt coolt ändå :)

Nu ska jag göra mig ordning för skolan. Ha en fin torsdag! :)

Kram!

Jag ska inte klaga, egentligen är jag så dum som gör det. Men jag blir så sur på mig själv, när jag får ett (1!!) litet poäng från fullpott på den stora geografitentan. Det är inte alltid bra att ha så himla höga krav på sig själv...

Nu ska jag försöka släppa det och gå vidare. Det är inte allt här i världen, även fast jag blir irriterad.

I morgon har vi självstudier på förmiddagen, så jag ska gå igenom geografimodulen och skriva in Amadeuskoder i boken till examen om 2 veckor (om 2 veckor har vi skrivit!).

Hoppas ni alla har en bra kväll! :)

Tiden springer verkligen iväg, väldigt väldigt fort. Igår var det redan 1 månad sen operation och om jag ska lita på vad min läkare sa (vilket jag gör, för jag tänker inte stressa) så har jag ungefär 8 månader kvar av rehab. Men går tiden såhär fort, så kommer det vara en piece of cake.

Men sen blir det vad man gör det till och jag är otroligt motiverad för att bli bra igen efter all denna tid med ett knä som bara strular.

Sen kommer det ta längre tid för mig att komma tillbaka eftersom jag inte fick belasta på 4 veckor och jag tappade mycket mer än vad någon som kan börja gå direkt gör.

Nu går jag däremot hemma hela tiden och använder bara kryckorna utomhus eftersom att det är ren isgata och jag är livrädd för att halka och att något ska hända igen.

På onsdag nästa vecka (29 februari, skottdagen) ska jag på återbesök hos min läkare. Då har det gått typ 6 veckor (minus 1 dag) sen operation och idag har det gått 17 månader och 9 dagar sen jag skadade mig.

Tänk att 11 september kommer jag minnas på flera sätt än 9/11 och World Trade Center.

Nu ska jag köra igenom mitt pass igen och sen är det snart dags att sova.

Hej!

13 september 2010. Då trodde jag aldrig att korsbandet skulle vara av. Då var jag fortfarande i stadiet där jag förnekade att något i knät var sönder. Jag levde i förnekelsen och tänkte att om jag inte tänkte på knät så skulle det bli bra. Idag vet jag annorlunda och är otroligt tacksam över den hjälp som jag fått här i Norrtälje.