Vaknade alldeles för tidigt i morse och kunde inte somna om, lite trist. Men det blev bättre när jag kom till skolan och fick veta att jag fick passed with distinction på IATA:n. Jag och Malin fick veta det samtidigt och vi både skrek rakt ut. Lycka när det är som bäst!

Lite update om knät: Jag tränar fortfarande på för fullt på gymmet, ska träffa min sjukgymnast den 7e maj för lite uppföljning. Allting känns fortfarande hur bra som helst, har tagit mina första hopp med hopprep och även stegrat jämfotahoppen upp på stepupbräda.

Det knakar litegrann i mitt knä ibland, fast det gör inte ont. Bara att det känns obehagligt.

Summasumarum: Mitt knä mår fantastiskt bra! :)

Hej hej

JAG ÄR SÅ SJUKT GLAD! För jag klarade IATAn.

Hela klassen klarade sig, det är helt fantatiskt!! :D

Grattis oss!! :D

Jag orkar inte, så länge som jag väntat på resultatet och så är Iatan försenad.

Nu är jag lite bitter!

Så istället för att vara det ska jag packa inför helgen, gå till gymmet och sen åka till Stockholm.

Åter på måndag!

Jag är sjukt nervös just nu. Sådär jobbigt nervös att magen vänder sig ut och in.

IATA skickar ut svaren på examen idag (från Kanada, så det kommer väl nu någon gång) till vår lärare, så jag hoppas hoppas hoppas att jag får det i morgon.

Jag är egentligen inte orolig, för på något sätt så tror jag att jag klarat det. Men jag vågar samtidigt inte ropa hej förrän jag är över bäcken så att säga.

Sen ska jag även få svar från en LIA-plats jag sökt i morgon. Ännu värre och ännu mer kramp i magen.

Jag vill verkligen vara där, så hoppas att det går vägen!

Håll alla tummarna för mig vad gäller båda sakerna är ni snälla! :)

Idag har det gått hela 3 månader sen operationen. Det känns nästan som igår på något konstigt sätt, inte att det redan gått 3 månader, men det är skönt att det går framåt.

Jag har den senaste månaden fått göra/börja med:

- Hoppa jämfota hopp (även ökat till hoppa upp på stepbräda - det känns ingenting - helt fantastiskt!)

- Börjat jogga (ökar på med nån "längd" på mattan varje gång - inga känningar där heller)

- Göra bencurl och bensträck fullt ut och jobba excentriskt (bromsa på tillbakavägen)

Inom den kommande veckan ska jag försöka ta mina första hopp med ett hopprep, se hur det går. Men med tanke på att jag inte känt något när jag gjort mina andra hopp, så tror jag att det ska gå bra.

Tycker om att vara i det här stadiet där det händer saker hela tiden.

Som sagt, det stör mig fortfarande det där med att det knäpper till i knävecket.

Sen att baksidan fortfarande är lite svag, jag kan inte göra stretchövningen för framsida lår som tänkt, utan jag får göra på lite andra vis.

Bild 1: 3 månader sedan
Bild 2: Från idag 

De var fredagen den 13de i fredags. Jag klarade mig helt utan incidenter. Igår kändes lite som 1 april när vi vaknade, det hade kommit typ 15 cm snö under natten, så i protest vägrade jag dra upp rullgardinen och låg i sängen hela dagen, såna dagar behöver man ibland! :)

Idag har jag varit på gymmet, körde lite skiten ur mig själv kändes det som, men jag älskar känslan efteråt när man är helt matt i kroppen.

Det enda tråkiga med det är att det drog till i baksidan när jag skulle stretcha, jag vet inte hur jag gjorde men jag tror att jag vred mig konstigt och samtidigt böjde benet och då fick jag krampen deluxe. Aj är det enda jag kan säga,  det var inte den skönaste känslan jag varit med om. Hoppas verkligen baksidan blir bättre snart, så jag slipper oroa mig så mycket för det där.

Annars då... I morgon är det skola igen, vi har GDS-träning och det betyder med andra ord att bara halva klassen är på plats, 3 dagars vecka. Skönt!

inte den mest smickrande bilden på mig, men jag bjuder på det. Lite påminnelse om att det bara är 45 dagar kvar tills det att jag och Andreas åker till Turkiet! 

Idag har det gått 12 veckor och det var lite av nästa milstolpe i rehabilteringen. För efter 12 veckor skulle jag få börja jogga och idag joggade jag mina första steg sen operationen.

Det kändes helt normalt, fick inga känningar i knät och det var som om jag inte gjort operationen. Hejdade mig själv relativt snabbt, fast jag gärna hade fortsätt längre, men jag får ta det lite i taget.

Det enda som stör mig lite, det är att när jag har böjt mitt ben fullt och sen ska räta ut det. Så är det som om att det tar "stopp" och sen om jag fortsätter räta ut benet så "knakar" det till, eller alltså det knakar inte. Men det knäpper till i knävecket. Jätteobehagligt och obekvämt.

Annars så har som sagt allt gått över förväntan såhär långt, så jag hoppas det fortsätter så. Nästa torsdag har det gått 3 månader, helt galet!

De senaste 2 dagarna i skolan så har vi haft social kompetens och pratat om hur ens egna tankar påverkar det man gör, utan att man egentligen inte tänker på det. Dina vanor och mönster styrs väldigt mycket av tanken.

Prova tillexempel att bryta ett av dina vanliga mönster, som att borsta tänderna med "fel" hand. Jag gjorde det nu i kväll och det var inte lätt. Det kändes helt bakvänt och jag tyckte inte alls det kändes bra.

Eller om du tänker "jag ska bli rik" , så kanske du blir det. Tänker du "jag ska inte bli sjuk", så brukar hjärnan plocka bort ordet inte och du blir sjuk.

Prova så får ni se om det funkar, vissa (realistiska) grejer kan nog fungera.

Sen körde vi ett spel också, orangino. Du tar upp ett kort, så står det ett ord på det. Som ett av mina blev "slösaktig - jag slösar väldigt mycket och tänker inte på min ekonomi" , därefter skulle mina gruppkompisar gradera från 1-4 hur mycket dem höll med och förklara sig (där 4:an då var att man höll med helt). Sen skulle jag själv gradera vad jag själv ansåg var rätt och berätta hur jag tänkte.

Helt enkelt riktigt riktigt roligt och det var hur roliga dagar som helst. Mer sånt!