Jag har lyckats med bedriften att lägga mitt SL kort på ett ställe där det inte ska vara. Antagligen utomhus, eftersom jag inte hittar det och jag blir så sur på mig själv.

Men som tur är, i det här sammanhanget, så hade jag registrerat mitt kort på SL:s hemsida och får därmed ett nytt hemskickat, känns bra med tanke på att det är 19 dagar kvar på det.

Det tråkiga med det hela är att jag inte kan åka till Andreas idag som jag hade planerat... :(

Hädanefter så ska jag ha mycket större koll på mitt kort och inte lägga det i en öppen jackficka, tillsammans med något annat eftersom jag misstänker att jag råkat få med det upp när jag ska ta upp något annat och därmed trillat ut.

Ja ja, allt dåligt för ju med sig något bra och jag kommer få ett nytt kort iaf.

Nu: Försäljningsplugg inför morgondagens tenta, kämpa Moa.

Idag fick jag inviga min cykel för en tur till gymmet. Det gick hur bra som helst och jag kände inte ens av knät nånting. Riktigt skön känsla! På vägen hem var det något jobbigt dock, efter denna tid utan mycket till konditionsträning så är inte min kondition den bästa och kroppen var mör efter gymmet.

Så var det uppförsbacke hem... Uppskattar definitivt vägen till gymmet lite mer ;)

Körde igenom hela passet för benen idag igen, sen även lite mage & rygg.

Snart är det torsdag och då ska jag köra med det nya programmet för första gången, på riktigt. Nu gör jag inte riktigt hela det, utan bara vissa delar och har även kvar det gamla också.

Jag är fortfarande kvar på 7,5 kg på maskinerna, speciellt nu när jag börjar jobba excentriskt (använder mitt opererade ben till att bromsa rörelsen på tillbakavägen) och då känner jag verkligen att jag är inte så värst stark än. Men det kommer, måste bara ha lite tålamod!

Nu: sova. Imorgon: skola.

Hej hej

Dagens träningsoutfit ;) Bortse från skorna i bakgrunden, var lat och orkade inte plocka bort dem.  

Jag tog ut min cykel förut och tänkte cykla till gymmet, men tji fick jag när luften var slut i bakdäcket (cykeln har ändå stått i 4 månader) och det inte gick att pumpa upp det, men som tur är så har jag min kloka mamma som kom på vad felet var, så efter promenad till gymmet och sen via flygis på vägen hem, så köpte jag en ny ventil och cykeln fungerade klockrent. Tack mamma :)

Jag var på gymmet i lite drygt 1½ timme, körde genom hela programmet för benet och sen även lite armar. Gjorde mina första riktiga jämfotahopp på över 11 veckor och det gjorde inte ens ont, det kändes inte ens instabilt, det gick helt enkelt hur bra som helst.

Jag älskar mitt knä och den förmågan det har att återhämta sig från det här, att jag inte fått något bakslag (peppar peppar) och att jag inte ens haft särskilt ont någon gång sen operationen.

Det är klart att det känns i knät ibland, det är ju långt ifrån perfekt. Men bara det att jag kunde gå till skolan efter 3 dagar kan jag inte förstå, så, tack mitt kära knä. Jag ska återgälda det genom att inte förstöra dig igen :)

Nu ska jag ta det lugnt resten av kvällen och sen sova rätt tidigt. Måste ägna lite tid till att plugga i morgon och rensa bland alla papper, högen under skrivbordet är långt ifrån liten...

Jag har ett minipåsklov som varar till på tisdag, riktigt skönt. Tillbringar tiden med Andreas och tar det lugnt, tränar och tar det lite mer lugnt.

Var på gymmet idag och körde igenom mitt gamla program samt delar av det nya (får ju börja med det helt och hållet först på torsdag). Det gick väldigt bra, men är lite öm i knävecket ibland, så det gör det lite obehagligt.

Får helt enkelt ta det lite lugnt.

Hoppas ni får en bra och lugn påsk.

Hej hej

Tiden går fort och igår var det redan 11 veckor sen jag låg på operationsbordet.  

Jag var hos sjukgymnasten redan klockan 8 i morse, dagen började med att jag vaknade 06.15 i fullständig panik och trodde att jag försovit mig. Men det hela slutade ju bra i alla fall.

Vi kollade böjning och sträckning igen. Sträckningen var numera helt normal, jag saknar dock 6 grader på böjningen, men det är inget som jag märker av i mitt dagliga användande.

Fick sen ett nytt träningsprogram, men det mesta får jag börja med först nästa torsdag (när det gått 12 veckor). Det nya som jag fick med mig var att jag ska få börja ta små små joggingsteg. Knappt jogga, utan mer trippa fram på mjukt underlag.
Sen ska jag även börja ta små hoppsteg eller i början är det mer att jag knappt ska lätta från marken och sen öka på mer och mer.

Om ungefär 3-4 veckor när jag börjat hoppa mer ordentligt, så får jag även försiktigt börja hoppa hopprep, ungefär 5 repitioner dagligen.

Nu börjar det äntligen hända något och det känns så himla skönt. Är tydligen en helt exemplarisk korsbandspatient (rehabare? Vad säger man?), känns bra att höra positiva saker!

I veckan ska jag ta det lite lugnt med träningen, men gå till gymmet iaf 2 gånger till, får trappa upp igen nu när jag varit hemma och varit sjuk, så inget händer för att jag blir trött och tappar kontrollen över knät.

Delar av nya träningsprogrammet

Idag gjorde jag comeback på gymmet, riktigt skönt! Men det är helt galet vad fort man tappar, bara drygt 1 vecka från gymmet och jag hade redan blivit svagare.

I morgon bitti ska jag till sjukgymnasten igen, har inte träffat henne på rätt länge. Så det ska bli kul att se vad som har hänt med knät.

Annars idag har jag varit i skolan, destinationsgeografi med roligaste läraren! Turbo-Åsa. Hon är sjukt cool!

Nu ska jag skriva ihop ett personligt brev och sen sova. Är helt slut idag.

Jag minns fortfarande den dagen klart, den dagen när knät bara försvann under mig och korsbandet slets av.

Det var sista matchen för säsongen, jag var sjukt taggad. För senast vi hade mött det där laget hade vi spelat så jäkla bra och vi kände att vi verkligen hade en chans (trots att dem var bättre än oss).

Så började matchen, allt gick bra, jag tog löpningar längs kanten och gick in i närkamper stenhårt (lite av min grej..)

Sen kom då situationen, jag sprang mot bollen och hade precis satt ner vänster ben, skulle vika åt sidan när det blev ett motlägg med en motståndare, det gör ju så att bollen försvinner iväg.

Jag vänder mig om snabbt som ögat och knät bara viker sig, på 1 sekund så känner jag att det här är inte bra. Jag minns knappt vad jag sa, men har för mig att jag skrek rakt ut, typ FAN. Eller något liknande.

Hoppar/haltar av planen på ett ben, tårarna börjat spruta. För jag vet att något är fel, men jag försöker intala mig gång efter gång efter gång att det är nog inte så farligt, det här kommer gå över om några timmar.

Min lagkompis (som redan hon hoppade på kryckor efter en knäskada) hjälpte mig att kyla ner benet och lindade det sen. Jag kunde inte fatta att jag hade gjort det igen, så jävla onödigt.

Nu i efterhand är det dumt att tänka en massa "tänk om" , men just där och då så kunde jag inte låta bli.

När jag och Andreas sen åkte därifrån (jag körde bil, tokig som jag var, med djävulsk smärta) så åkte vi till apoteket, köpte lite grejer och sen åkte vi hem.

Jag minns att väl hemma så kände jag på knät och senan i knävecket var fruktansvärt spänd, som en fiolsträng och jag trodde att jag bara hade sträckt senan lite grann, återigen: Det här var absolut inget farligt. Det var mitt mantra, hela tiden, trots att knät svullnade fortare än kvickt och bara blev större.

Som det är i dag vet jag annorlunda, men samtidigt ångrade jag inte att jag inte kollade upp det tidigare. Eftersom jag dagen efter skulle åka iväg till fastlandet i 3 veckor, åka till Malmö och sen Turkiet. Så det var så skönt att försöka slippa tänka på mitt knä.

Samma dag som jag skadade mig.  

Jag har fortfarande inte orken att ta mig till gymmet, jag hostar ännu en del och är lite snuvig. Men febern är borta och jag känner mig pigg, så jag satt mig i alla fall på min cykel i 30 minuter.

Riktigt skönt att få röra på sig igen och knät tyckte nog det också, hoppas jag inte blir sjuk mer nu på länge!

Det sticker rätt mycket i mitt smalben nu för tiden, vid det området där jag inte har någon känsel och jag gissar att det är för att känseln faktiskt är påväg tillbaka.

På måndag hoppas jag vara så pass pigg att jag kan gå till gymmet, håll tummarna! :)

helt random bild från förra sommarens kick-out med jobbet.